Den 21.3.2017 arrangerade Historiker utan gränser i Finland rf ett diskussionstillfälle i Helsingfors med temat historiebruk idag. Panelisterna belyste ämnet från olika infallsvinklar, i synnerhet hur olika historiska fenomen och händelser brukas i nationsbygge.
Professor Ulf Zander från Lunds universitet inledde med att presentera en typologi för historiebruk som historiker i Lund har utvecklat (se bilden nedan). Zander åskådliggjorde typologin med flera praktiska exempel på historiebruk som denna modell kan bidra till att förstå bättre.
Zander talade om behovet av att upptäcka och rekonstruera historia. Historiker är inte fria från politiskt inflytande. 1800- och 1900-talshistoria påvisar att historiker gett bränsle till nationalistiska och regionalistiska aspirationer. Man måste därför ta olika sätt att bruka historia på allvar, menade Zander. Historiebruk kan vara effektivt, det kan uppfylla vissa funktioner. Man måste inte nödvändigtvis hålla med ett visst bruk av historia, men det är nyttigt att förstå varför historia brukas på olika sätt.
Ett ofta förekommande exempel är liknelser till nazismen. Det räcker inte att endast påpeka att historia brukats, eller till vilken grad detta bruk är faktuellt eller ej. Vi måste förstå varför nazism är så frestande för historiebruk jämfört med t.ex. kommunism eller liberalism. En djupare insikt i dessa mekanismer kommer att påverka vilken historia som kommande generationer kommer att bära med sig.
Ann-Catrin Östman från Åbo Akademi talade om bruk av emansipatoriska processer inom olika nationalistiska narrativ, exempelvis då man lyfter fram jämställdhetsaspekter av Finlands historia i syfte att måla Finland som historiskt sett jämställt. Metanarrativet blir en blanding av offerskap och ”vi klarar trots allt” -attityd.
Liknande mekanismer förekommer även inom homonationalism och välfärdsnationalism. När man talar om homonationalism påpekar man hur bra sexuella minoriteter har det i Finland, utan att nödvändigtvis beakta att homosexualitet var olagligt fram till 1971.
Östman menade att historiekulturen är stark i Finland. När feminister vill upptäcka en del av historien finns det i regel ett stort intresse. Kvinnohistorien skrev i början om rörelser, politik och arbete. Man ville belysa maktstrukturer. På 1980- och 90-talet fanns det två perspektiv; ”eländeshistoria” och ”värdighetshistoria”. I Finland blev det mer fokus på värdighetshistoria, dvs jämställdhet som en del av nationen. På 1990-talet påpekades att man måste beakta klass, heteronormativitet, postkolonialism.
Det är viktigt att forskare är medvetna om vilka bilder de skapar av exempelvis klass och kön. Det handlar ofta om urval, vad som forskare väljer att belysa. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om konflikt, utan om saker man är rätt eniga om.
Henrik Forsberg från Helsingfors universitet forskar i komparativ historia och historiekultur, med speciellt fokus på Finland, Irland och hungersnöd på 1800-talet. Historiebruk handlar i dessa fall ofta om emigranthistoria. Man forskar i samfund som emigrerat från exempelvis Finland till USA. Orsaker som typiskt nämnts till att emigrera har varit kejsartidens förtryck, dåliga sociala och ekonomiska förhållanden och hungersnöd.
Det är emellertid spekulativt till vilken grad hungersnöd påverkade emigration till Nordamerika. Den största emigrationen riktades till städer eller inåt mot landet. En biljett över Atlanten kostade mycket. De som emigrerade till Nordamerika var beslutsamma. Varför ”minns” emigranter hungersnöden ifall den möjligtvis inte haft en stor påverkan på dem själva? Det passar i ett visst narrativ om att komma från karga förhållanden.
Missväxtåren i Sverige ledde inte till hungersnöd på samma nivå som i Finland. Emigrationen ökade, och man har tolkat detta som att detta berodde på svält. Det finns dock forskning som påvisar att emigrationen redan ökade innan missväxtåren, menade Forsberg.
För finländska emigranter hade en stor del gått i folkskola. Där läste man Zacharias Topelius’ Boken om vårt land. En viss typs nationella karaktärsdrag tas fram – att man haft det svårt och klarat sig i dessa förhållanden. Denna berättelse var för många den enda de tagit del av innan de emigrerade.
Det är viktigt att reflektera över vad som inte brukas, avslutade Forsberg. All identitespolitik grundar sig i selektiv betoning, glömska och förankring.
Derek Fewster från Helsingfors universitet bidrog även med genusperspektiv i nationsbygge. Fewster har forskat i nationalism och i hur den ursprungliga uridentiteten har manats fram. Det finns enligt honom två märkesår då den kvinnliga delen av nationen framhävts. Då allmän rösträtt infördes 1906 uppmuntrades kvinnor att klä sig i nationaldräkt. År 1937 grundades Kalevala Koru, vilket följdes av idén att de enda smycken som godtas är de som kommer från Finland.
En livlig diskussion fördes med publiken om diverse teman som uppkommit under inläggen.
Tack till alla närvarande och särskilt till panelisterna för en mycket intressant diskussion! Vi vill även tacka Luckan och Svenska kulturfonden vars stöd möjliggjorde tillställningen.
